På senaste tiden så har jag ibland upplevt mig själv som ett känslomässigt vrak. Jag har de få senaste veckorna upplevt mig själv som otroligt djup. Jag funderar och tänker och undrar. Jag har tänkt på livet otaliga gånger. Om och om och om igen. Jag har tänkt på vad som egentligen gör mig lycklig, vad jag tycker om egentligen, vart jag vill i livet, vad jag vill vara för slags person, hur jag kan tänka mig att bli den där personen.. Det är så mycket känslor.. Ibland tar det över all övrig hjärnkapacitet. Och trots att det får mig att darra till och tveka på hela min existens och trots att dessa tankar ofta ger mig ångest så gillar jag de här djupa tankarna.
Det finns fantastiska människor här i världen... Helt galet fantastiska personer.. Sådana jag ser upp till då de följer sina drömmar och lyckas. Sådana som vågar för att vinna.. En sån person vill jag bli, men för att bli en sån behöver jag finna mig själv, någonting jag aldrig haft problem med förr men har problem med nu. Vem är jag? Vad gillar jag? Vilka människor är sådana jag funkar som handen i handsken med? Frågor som får mig att grubbla. Det känns ändå okej... För det är djupt och komplicerat, men det är okej. Det är frågor jag kommer få svar på, allt på vägen mot svaren där jag kommer göra folk jag vill göra, saker som får mig att spricka av lycka, saker som får det att riva i bröstet av smärta, sånt jag kommer tro är kul, sånt jag vet är tråkigt, och för varje ny upplevelse kommer jag att lära mig saker om vem Jag är. Någonting jag kommer njuta av att lära mig. Jag har blivit otroligt djup, jag tänker på saker folk i min ålder inte fokuserar på, men det är okej.
Folk som har underbar, stark personlighet är sådana människor jag vill ha runt om mig, jag vill formas av de, jag vill formas med de.
Här om dagen var jag inne på youtube. Jag hittade en kille för en vecka sedan som gjorde coola covers på Ed Sheeran's låtar. Den ville jag höra igen och sökte rätt och slätt på någonting liknande "ed sheeran cover". Upp kom ett klipp på en annan kille. Kiss me står det. Någonting fick mig att reagera på just det klippet och in klickar jag. Det är en bra tolkning på en underbar låt, en kille som verkar smygsjunga som många gör på Youtube. I slutet av klippet berättar han att han även vloggar. Jag klickar vidare, utan direkta mål och hamnar på en av handsvloggar. OJ vilken härlig människa! Otroligt rolig och bara fullkomligt ärlig i sitt sätt att vara. En riktig glädjespridare även genom youtube och man får en ordentlig dos med härlig personlighet.. Sånt jag bara älskar. Jag klickar vidare, intressant är det, mysigt är det och jag skrattar, jag fnissar, jag skrattar tills jag gråter, jag ler som ett fån. Det är lycka som förmedlas från en person på andra sidan jordklotet, bokstavligen då det är en australiensisk pojke vi pratar om här.
Idag var det nattmatte på skolan och motivationen brast, jag ville inte. Mobilen åkte upp och jag tog mig till ett av hans klipp, direkt blev humöret bättre och man bara älskar det han förmedlar. Jag kom in på en annan av hans filmer. En låt visar det sig i efterhand. En låt som jag efter att jag hört den ville gilla mer än vad som var möjligt. Jag ville sprida den mer än vad jag var kapabel till. Jag ville hylla denna fantastiska människa som ger mig flera doser hopp. Förklaringen får ni förhoppningsvis av denna:
Det är så vackert.. Och jag blir så rörd.. Och jag får så mycket hopp.. Och det sätter igång tankar och det blir djupt.. Men det är okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar